Kreativitet

Kreativitet är ett kärt ämne, inte bara för mig.

Ett ämne som fyller hjärtan med allt från lyckorus till bävan. 

Det är underbart att den tiden är SVUNNEN
när min egen kreativitet endast kunde blomma fritt sent på natten, 

när bästa förutsättning var att det var skoldag nästa dag,
när det krävdes mängder av socker..
Mina stigar till kreativitet har med åren blivit väl upptrampade 
och jag känner inte alls samma ångest och förundran 
inför varken ordet eller sinnesstämningen. 
Från att ha varit stramt styrt av förutsättningar och humör 
känns det nu mer som en livshållning.

Jag föredrar beskrivningen att ”Kreativitet är en ny lösning på ett gammalt problem”. 
Det innefattar alla och allt 
och begränsar inte kreativitet 
till något som har bara har med ”konst och skapande verksamhet” att göra.

Till denna läsuppgift har jag valt att bland annat läsa ”Flow, ledarskap och arbetsglädje” av Mihaly Csikszentmihalyi (om någon kan uttala namnet så skulle jag uppskatta att få höra det).

Flow har alltid intresserat mig, 
kanske för att det är i flowupplevelsen som kreativiten är i rörelse,
att det är lixom då "det händer".

I Mihaly C...... bok beskriver en kirurg sitt arbete:
      I god kirurgi är allt man gör väsentligt, varje rörelse är
      utsökt och nödvändig: det är elegant, liten blodförlust
      och ett minimum av trauma... Detta är mycket behagligt,
      i synnerhet när operationslaget samarbetar på ett
      smidigt och effektivt sätt.
Jag känner ofta flow när jag undervisar
och kirurgens beskrivning av en lyckad operation
kunde, med vissa små ändringar, lika gärna vara min beskrivning
av en lyckad lektion.


Det är ju trevligt att jag får uppleva flow under lektionerna
men det är ju av större vikt att mina elever får det
och framför allt att lektionsplaneringen inte lägger hinder för flow.


Mihaly C formulerar det:  
flow uppstår när både utmaningen och skickligheten 
är stora och matchar varandra.
Enligt forskningen:
1. Målsättningarna är tydliga.
2.Feedbacken är omdelbar.
3. En balans mellan möjlighet och skicklighet.
4. Koncentrationen fördjupas.
5. Nuet är det som betyder något.
6. Kontroll är inget problem.
7. Känslan av tid är förändrad.
8. Förlust av egot.

Det känns inte orimligt att jag som lärare 
skall kunna tillhandahålla eller åtminstone möjliggöra
de tre första förutsättningarna.

Interkulturalitet

De fria läsveckorna tilltalar mig mycket och det var spännande att få fördjupa sig lite i sina funderingar runt ämnet, en gång till.

Jag valde att läsa "Profeten" av Kahlil Gibran, kanske framför allt därför att det är ett litterärt och konstnärligt verk som har lyckats med interkulturalitet. Hans skrift har talat till miljontals människor sedan det först utkom 1923. Gibran lyckades (tillsammans med Mary Haskell) att beskriva arabisk kultur på ett språk som västerlandet förstod och plötsligt fanns en röst som talade till de flesta samfund och kulturer, något som förenade mer än det delade.

I yngre dagar spenderade jag närmare 7 år utomlands  och fick då ofta stöta och blöta vad som egentligen var min "svenskhet", vad som var min personlighet och hur "den andra" kulturen egentligen skiljde sig från min uppväxtkultur. Att vara "utlänning" gjorde att mycket av min egen självbild stundtals blev tydligare, men vad var det de andra såg och vad var "sanningen"? Det tvingade mig också att reflektera över hur mycket jag kunde anamma av detta "andra" utan att förlora min egen röst.

Lustigt nog har jag känt mig mer som en "utlänning" de år sedan jag flyttade från Göteborg till Herrljunga än de år jag faktiskt spenderade utomlands. Interkulturalitet består inte bara av landsgränser och språk. 8 mil kan vara ett avsevärt kulturellt avstånd.

För min egen del handlar interkulturalitet om min egen vilja att förstå andra, att sträva efter att behålla ett mottagligt sinne för sådant jag inte sett eller förstått tidigare.

Lärarkvällarna 2010 Direktsändning på webben!

Direktsändning på webben!
Nu har du chansen att följa Elza Dunkels seminarium Sociala medier, nätet, unga och lärande.
Tisdag den 26 oktober med start 18.30. 

Didaktikvecka v 42

Det är helt enkelt UNDERBART att

få möta en pedagog som Lars-Åke Kernell
som är införstådd med skillnaden på läroplan o kursplan
förstår charmen med undervisning i alla dess skiftningar
är förberedd
möter sina elever med respekt
kan bemöta alla sorters resonemang och frågeställningar
lyfter konversationen
ingjuter mod i de yngre adepterna
stärker de äldres insikter
har en avsikt med sina frågeställningar
och baserar sin hållning på ett djupt förankrat credo.

Nu ser jag sannerligen fram emot att vara ute i verkligheten ett tag!

Pecha Kucha v 41

Egentligen hade jag nog mest tänkt lyssna på Dan Åkerlunds, Karlstads Universitet, föreläsning för det är alltid intressant men nu var det många elever som verkar haft tekniska svårigheter så det utvecklade sig till en chat med webkamera på ena sidan.

Det var toppen att få en anledning att prova Second Life. Som Pinxit Artis fick jag uppleva både det ena och det andra med några IRL klasskompisar i Paris. Har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Höll på att ramla av stolen ett PAR gånger. Varför har man ens ett First Life?

Pecha Kucha var roligt att prova på. Alltid spännande med en fast presentationsform. Väldigt skoj att få se alla andras arbeten och hur olika man kan förhålla sig till kursplanen. Fredagens diskussion var oxå mycket intressant. Har lagt ut lite länkar under rubriken Tips från Tanten.

Barns bildskapande & Sokrates v 40

Jag möblerar om lite i Susannes fråge-ordning:
På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utvecklingen av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?
Lärandeteorier är basen för mitt förhållningssätt till både min undervisning och mina elever. Även om jag inte är heeelt bokstavstrogen så beskriver June King McFee på det stora hela mina tankar runt barn och även vuxnas bildutveckling. Jag ser ämnet bild som en väg att vässa sin perception, inte bara som förberedelse för att förstå konst eller skapa egen konst, utan för att bättre förstå och rikare uppfatta hela sin omvärld. Det betyder att man genom att träna sin optiska varseblivning kan bli tex en bättre fotbollsspelare, jägare, bilförare men oxå att man kan förstå fler visuella kulturella uttryck, tolka människors kroppsspråk mm. Denna grundtanke ger mig min undervisnings första mål: att få mina elever att SE BÄTTRE!

Hur utvecklas lust att lära i bild? Lust att lära i bild, och i alla andra ämnen, utvecklas och frodas i en strukturerad miljö där det finns möjlighet att lyckas men är tillåtet att misslyckas. Där målet alltid måste vara att uttrycka sig, använda sig av och omskapa sin nyvunna kunskap. Detta ger mig mitt andra mål: att få mina elever att VÅGA tro att de kan och att PROVA.

Vad kan identitetsskapande betyda och hur utvecklas det genom arbete i bild? Personligen tror jag att människan ständigt är sysselsatt med sitt identitetsskapande genom hela livet men att det märks extra tydligt under skolåren :) Paideia schools tre ben beskriver mina tankar : kunskap, färdighet, fördjupad förståelse. Genom att bygga upp uppgifter och lektionsavsnitt så att de ger ökad kunskap, färdighetsträning men alltid avslutas med att man får använda det nyvunna för ett eget uttryck skapar man utrymme för egna tankar vilket i sig är identitetsskapande. Att skapa sin identitet kan bestå av att "misslyckas" med att uttrycka något lika väl som att "lyckas" med att skapa ett uttryck som man sedan inte är nöjd med eller överens med.
Vilket ger mig mitt tredje mål: få mina elever att SKAPA NÅGOT NYTT som INGEN annan gjort och som vi andra har utbyte av.

Sokratiska samtal och Ann S Pihlgren är verkligen en YNNEST och en GUDAGÅVA! Naturligtvis är det alltid spännande att drabbas av rutinerade och engagerade föreläsare och skickliga pedagoger, men att just få det i  ämnet Sokratiska samtal är absolut full pott! Jag har alltid känt att jag har MYCKET KVAR att lära som samtalsledare :) och här har jag nu struktur som jag kan öva mig genom, bygga på och utvecklas med! STORT TACK! När jag lyckats i min första 8:a skall jag fira med champagne :)

Utvecklingen vecka 39

Måndagens diskussion blev riktigt eldfängd.
Beklagar djupt att jag inte kunde höra avslutningen.
Emelie har formulerat sig på ett utmärkt sätt i sin blogg.
Kan inte annat än hålla med. Men att det skulle bli något gehör eller någon förändring betvivlar jag....
Hitintills har den här utbildningen har haft väldigt lite att göra med det yrke den påstår sig utbilda till. Den ger varken verktyg att hantera verkligheten som den ser ut ELLER att förändra samma verklighet till något nytt.
Jag känner mig oerhört lyckligt lottad som har fått chansen att arbeta i yrket tidigare. Jag VET att det är ett fantastiskt roligt, krävande och utvecklande arbete som kommer att hålla mig alert tills jag tvingas i pension. Jag ser mycket fram emot att komma ut i den verkligheten igen!

Ja just det UTVECKLING! Nu till lite positivare tankegångar.
Det var enastående roligt och intressant att få en så bred "läsuppgift" och fantastiskt spännande att få höra alla olika ingångar och tankar som den har genererat. Konvergenskulturen intresserar mig mycket just nu och därför hade jag valt att läsa om detta, men det var mycket mer givande att få höra om alla andras infallsvinklar.
Jag tyckte gruppen hade ett suveränt bra samtal under förmiddagen.

Att sedan få ha Lars-Åke Kernell som som samtalsmoderator är en REN YNNEST. Om det finns någon som inte har läst hans Att finna balanser så rekommenderar jag den å det vildaste. Förutom allt klokt han säger själv så får han alla andra att formulera sig klokt oxå. Det tål att tänka på hur EN människa kan förändra samtalsklimatet i ett klassrum så radikalt!

Världskulturmuséet

Lite tungt att sitta och vänta en timme innan dagen började, inte för att jag hade tråkigt, det finns alltid intressanta konversationer i den här klassen, utan för att den här delen av min lärarutbildning fullkomligt KÄKAR TID och inte levererar i utbyte speciellt ofta.

Workshopen om lika/samma kan jag inte påstå att jag förstod på något djupare plan. Så vi två har glasögon, men inte du....hej då.....jag har inget halsband ....hej då..... om det fanns något djupare jag skulle ha reflekterat över hade en ledtråd varit välkommet...

Den mer föreläsnings-artade fortsättningen hade sina poänger även om 45 min om det öppna samtalet kanske inte riktigt räcker för ett öppet samtal.

Soraya Post var intressant att höra men även detta kändes ganska ytligt. Jag hade mycket gärna hört mer specifikt om arbetet på Agnesbergs Folkhögskola tex. vilket känns som ett stort steg framåt. Läs mer i Artikel i Kultur i Väst  och vad Maria Leissner säger, ordförande i statens delegation för romska frågor

Ove Sernhedes föreläsning var mycket spännande att höra kanske mest för att detta handlar om min stad, där jag är uppvuxen, där de skeenden han beskriver sedan början av 60-talet och framåt är en del av mitt liv. Ibland undrar jag vad jag tänkte på när jag flyttade mina barn till Herrljunga och vid andra tillfällen är jag väldigt tacksam över det beslutet. Här på "landet" finns segregering och utanförskap precis som i stan, men här stöts och blöts ungarna åtminstone i skolan och i sina klasser. Här finns inga friskolor för likasinnade..... På en sådan liten ort lär man känna varandra, vilket inte alls är konfliktfritt :) men det ger mindre grogrund för "vi och dom".

Bildundervisning på sin spets

Vilken härlig workshop :)))
Mina gruppmedlemmar gick verkligen in för sina roll-lappar dessutom, en bonus:)
Men nog har man fått uppleva en del sådan här undervisning i verkliga livet oxå.....
Förhoppningsvis har inte mina elever fått uppleva det under min ledning....
i alla fall inte på ett sådant utkristalliserat vis.
På något sätt verkar flest att få bäst utrymme
när ramarna finns men är ganska vida,
när mycket är tillåtet men inte allt,
det finns ett mål och en acceptabel anledning
och när det känns lätt att be om vägledning
men man vågar testa själv först.

Marla Olmstead

Den lilla stumpan
eller någon i hennes närhet
verkar INTE lagt penslarna på hyllan.....
Marla Olmsteads hemsida

Offentligt Rum

Litet bildspel från Axel Dahlströms Torgs hållplats

Den gångna veckan har varit en intressant och givande resa
som återgav mig tron på att det var rätt att ta studielån igen.....

Jag tyckte mycket om upplägget av arbetet på alla sätt.
Gillar att få lite spelregler och ramar men med andrum mellan,
bli matad med tanke-frön,
tillhöra en grupp
men ansvara för mitt eget arbete.
Så rätt och slätt så var det full pott för min del!

Nå hur använde jag detta?
Jag hade några egna spelregler;
bl a ingen åverkan, ingen permanens, inget djupt upprörande
och ingen upprepning av sånt jag redan gjort.

Jag är nöjd med mitt val av  primär målgrupp
(prydlig dam, pensionerad, antagligen änka
just i Högsbo står de som spön i backen)
Var vågar du sätta dig? På vad? Finns den bänken?
Vem tänker på dig? Vem värnar om din gräddvita poplin-kappa?

Mina sittunderlag med överdrag av vaxduk blev "lyckade" så till vida
att den sortens damer faktiskt tyckte de VAR fina
och vågade/ville sitta på dem
och blev glada och värmda om rumpan. 
Någon blev så förtjust att de försvann från bänken redan under fredagsnatten.
det är i och för sig oxå en komplimang :)

Handledningen betydde mycket för mig och jag är väldigt glad att jag tog chansen.
Dels är det ju, som någon klok medresenär sa,
oändligt belysande och nyttigt
att höra sin egen röst förklara den egna idén.
Men M. pekade oxå tydligt på vad som FATTADES med idén!
Jag ser ett något som jag vill förändra och så gör jag det......och......?

Varför tar inte de poplin-klädda änkorna saken i egna händer?
De har ju uppenbarligen tid att drälla runt på dagarna!
Varför ser DE inte till att försköna och "komfortera" bänkarna med sin hantverksskicklighet?
Men framför allt:

HUR KAN JAG UPPVIGLA OCH UPPMUNTRA DEM?

DET hade ju varit seriös förändring av det offentliga rummet!

Dessa tankar utmynnade i den tama broderade uppmaningen:

DU KAN HJÄLPA TILL ATT FÖRSKÖNA FLER BÄNKAR!

samt
det något slätstrukna greppet  blogg för bänkförsköning
men framför allt i  en hel del funderingar om mitt förhållningssätt.

Utöver detta var det mycket intressant och givande
att få stötta och assistera övriga gruppmedlemmar
och
OÄNDLIGT underhållande, upplyftande och hoppingivande
att få vara med om redovisningen i aulan.
Det är ju bara SKITSNACK att världens undergång är nära
med så många kloka, observanta och handlingskraftiga människor
kan det ju inte annat än gå bra! :)

Å jo förresten

det är självklart att man kan göra detta i skolan!
Man behöver bara en lite längre inkörning,
fröna behöver vara tydligare, gränserna klarare
och handledningen kärleksfullt militant :)

This Is Not the End, This Is the BEGINNING

Morgonsamlingens film den 6 september var riktigt intressant.
Gatukonst/street-art/graffiti....kalla det vad du vill
men det blir inte långtråkigt i alla fall
och det går att variera i det oändliga.

Tycker kanske diskussionen missade den svåra delen i ämnet
frågorna om hur mycket plats man får ta i det gemensamma rummet
med vilken rätt
och på vems bekostnad.....
å då menar jag inte den ekonomiska!

Animerad graffiti! 1+1= 5