Världskulturmuséet

Lite tungt att sitta och vänta en timme innan dagen började, inte för att jag hade tråkigt, det finns alltid intressanta konversationer i den här klassen, utan för att den här delen av min lärarutbildning fullkomligt KÄKAR TID och inte levererar i utbyte speciellt ofta.

Workshopen om lika/samma kan jag inte påstå att jag förstod på något djupare plan. Så vi två har glasögon, men inte du....hej då.....jag har inget halsband ....hej då..... om det fanns något djupare jag skulle ha reflekterat över hade en ledtråd varit välkommet...

Den mer föreläsnings-artade fortsättningen hade sina poänger även om 45 min om det öppna samtalet kanske inte riktigt räcker för ett öppet samtal.

Soraya Post var intressant att höra men även detta kändes ganska ytligt. Jag hade mycket gärna hört mer specifikt om arbetet på Agnesbergs Folkhögskola tex. vilket känns som ett stort steg framåt. Läs mer i Artikel i Kultur i Väst  och vad Maria Leissner säger, ordförande i statens delegation för romska frågor

Ove Sernhedes föreläsning var mycket spännande att höra kanske mest för att detta handlar om min stad, där jag är uppvuxen, där de skeenden han beskriver sedan början av 60-talet och framåt är en del av mitt liv. Ibland undrar jag vad jag tänkte på när jag flyttade mina barn till Herrljunga och vid andra tillfällen är jag väldigt tacksam över det beslutet. Här på "landet" finns segregering och utanförskap precis som i stan, men här stöts och blöts ungarna åtminstone i skolan och i sina klasser. Här finns inga friskolor för likasinnade..... På en sådan liten ort lär man känna varandra, vilket inte alls är konfliktfritt :) men det ger mindre grogrund för "vi och dom".

Bildundervisning på sin spets

Vilken härlig workshop :)))
Mina gruppmedlemmar gick verkligen in för sina roll-lappar dessutom, en bonus:)
Men nog har man fått uppleva en del sådan här undervisning i verkliga livet oxå.....
Förhoppningsvis har inte mina elever fått uppleva det under min ledning....
i alla fall inte på ett sådant utkristalliserat vis.
På något sätt verkar flest att få bäst utrymme
när ramarna finns men är ganska vida,
när mycket är tillåtet men inte allt,
det finns ett mål och en acceptabel anledning
och när det känns lätt att be om vägledning
men man vågar testa själv först.

Marla Olmstead

Den lilla stumpan
eller någon i hennes närhet
verkar INTE lagt penslarna på hyllan.....
Marla Olmsteads hemsida

Offentligt Rum

Litet bildspel från Axel Dahlströms Torgs hållplats

Den gångna veckan har varit en intressant och givande resa
som återgav mig tron på att det var rätt att ta studielån igen.....

Jag tyckte mycket om upplägget av arbetet på alla sätt.
Gillar att få lite spelregler och ramar men med andrum mellan,
bli matad med tanke-frön,
tillhöra en grupp
men ansvara för mitt eget arbete.
Så rätt och slätt så var det full pott för min del!

Nå hur använde jag detta?
Jag hade några egna spelregler;
bl a ingen åverkan, ingen permanens, inget djupt upprörande
och ingen upprepning av sånt jag redan gjort.

Jag är nöjd med mitt val av  primär målgrupp
(prydlig dam, pensionerad, antagligen änka
just i Högsbo står de som spön i backen)
Var vågar du sätta dig? På vad? Finns den bänken?
Vem tänker på dig? Vem värnar om din gräddvita poplin-kappa?

Mina sittunderlag med överdrag av vaxduk blev "lyckade" så till vida
att den sortens damer faktiskt tyckte de VAR fina
och vågade/ville sitta på dem
och blev glada och värmda om rumpan. 
Någon blev så förtjust att de försvann från bänken redan under fredagsnatten.
det är i och för sig oxå en komplimang :)

Handledningen betydde mycket för mig och jag är väldigt glad att jag tog chansen.
Dels är det ju, som någon klok medresenär sa,
oändligt belysande och nyttigt
att höra sin egen röst förklara den egna idén.
Men M. pekade oxå tydligt på vad som FATTADES med idén!
Jag ser ett något som jag vill förändra och så gör jag det......och......?

Varför tar inte de poplin-klädda änkorna saken i egna händer?
De har ju uppenbarligen tid att drälla runt på dagarna!
Varför ser DE inte till att försköna och "komfortera" bänkarna med sin hantverksskicklighet?
Men framför allt:

HUR KAN JAG UPPVIGLA OCH UPPMUNTRA DEM?

DET hade ju varit seriös förändring av det offentliga rummet!

Dessa tankar utmynnade i den tama broderade uppmaningen:

DU KAN HJÄLPA TILL ATT FÖRSKÖNA FLER BÄNKAR!

samt
det något slätstrukna greppet  blogg för bänkförsköning
men framför allt i  en hel del funderingar om mitt förhållningssätt.

Utöver detta var det mycket intressant och givande
att få stötta och assistera övriga gruppmedlemmar
och
OÄNDLIGT underhållande, upplyftande och hoppingivande
att få vara med om redovisningen i aulan.
Det är ju bara SKITSNACK att världens undergång är nära
med så många kloka, observanta och handlingskraftiga människor
kan det ju inte annat än gå bra! :)

Å jo förresten

det är självklart att man kan göra detta i skolan!
Man behöver bara en lite längre inkörning,
fröna behöver vara tydligare, gränserna klarare
och handledningen kärleksfullt militant :)

This Is Not the End, This Is the BEGINNING

Morgonsamlingens film den 6 september var riktigt intressant.
Gatukonst/street-art/graffiti....kalla det vad du vill
men det blir inte långtråkigt i alla fall
och det går att variera i det oändliga.

Tycker kanske diskussionen missade den svåra delen i ämnet
frågorna om hur mycket plats man får ta i det gemensamma rummet
med vilken rätt
och på vems bekostnad.....
å då menar jag inte den ekonomiska!

Animerad graffiti! 1+1= 5