Offentligt Rum

Litet bildspel från Axel Dahlströms Torgs hållplats

Den gångna veckan har varit en intressant och givande resa
som återgav mig tron på att det var rätt att ta studielån igen.....

Jag tyckte mycket om upplägget av arbetet på alla sätt.
Gillar att få lite spelregler och ramar men med andrum mellan,
bli matad med tanke-frön,
tillhöra en grupp
men ansvara för mitt eget arbete.
Så rätt och slätt så var det full pott för min del!

Nå hur använde jag detta?
Jag hade några egna spelregler;
bl a ingen åverkan, ingen permanens, inget djupt upprörande
och ingen upprepning av sånt jag redan gjort.

Jag är nöjd med mitt val av  primär målgrupp
(prydlig dam, pensionerad, antagligen änka
just i Högsbo står de som spön i backen)
Var vågar du sätta dig? På vad? Finns den bänken?
Vem tänker på dig? Vem värnar om din gräddvita poplin-kappa?

Mina sittunderlag med överdrag av vaxduk blev "lyckade" så till vida
att den sortens damer faktiskt tyckte de VAR fina
och vågade/ville sitta på dem
och blev glada och värmda om rumpan. 
Någon blev så förtjust att de försvann från bänken redan under fredagsnatten.
det är i och för sig oxå en komplimang :)

Handledningen betydde mycket för mig och jag är väldigt glad att jag tog chansen.
Dels är det ju, som någon klok medresenär sa,
oändligt belysande och nyttigt
att höra sin egen röst förklara den egna idén.
Men M. pekade oxå tydligt på vad som FATTADES med idén!
Jag ser ett något som jag vill förändra och så gör jag det......och......?

Varför tar inte de poplin-klädda änkorna saken i egna händer?
De har ju uppenbarligen tid att drälla runt på dagarna!
Varför ser DE inte till att försköna och "komfortera" bänkarna med sin hantverksskicklighet?
Men framför allt:

HUR KAN JAG UPPVIGLA OCH UPPMUNTRA DEM?

DET hade ju varit seriös förändring av det offentliga rummet!

Dessa tankar utmynnade i den tama broderade uppmaningen:

DU KAN HJÄLPA TILL ATT FÖRSKÖNA FLER BÄNKAR!

samt
det något slätstrukna greppet  blogg för bänkförsköning
men framför allt i  en hel del funderingar om mitt förhållningssätt.

Utöver detta var det mycket intressant och givande
att få stötta och assistera övriga gruppmedlemmar
och
OÄNDLIGT underhållande, upplyftande och hoppingivande
att få vara med om redovisningen i aulan.
Det är ju bara SKITSNACK att världens undergång är nära
med så många kloka, observanta och handlingskraftiga människor
kan det ju inte annat än gå bra! :)

Å jo förresten

det är självklart att man kan göra detta i skolan!
Man behöver bara en lite längre inkörning,
fröna behöver vara tydligare, gränserna klarare
och handledningen kärleksfullt militant :)