Interkulturalitet

De fria läsveckorna tilltalar mig mycket och det var spännande att få fördjupa sig lite i sina funderingar runt ämnet, en gång till.

Jag valde att läsa "Profeten" av Kahlil Gibran, kanske framför allt därför att det är ett litterärt och konstnärligt verk som har lyckats med interkulturalitet. Hans skrift har talat till miljontals människor sedan det först utkom 1923. Gibran lyckades (tillsammans med Mary Haskell) att beskriva arabisk kultur på ett språk som västerlandet förstod och plötsligt fanns en röst som talade till de flesta samfund och kulturer, något som förenade mer än det delade.

I yngre dagar spenderade jag närmare 7 år utomlands  och fick då ofta stöta och blöta vad som egentligen var min "svenskhet", vad som var min personlighet och hur "den andra" kulturen egentligen skiljde sig från min uppväxtkultur. Att vara "utlänning" gjorde att mycket av min egen självbild stundtals blev tydligare, men vad var det de andra såg och vad var "sanningen"? Det tvingade mig också att reflektera över hur mycket jag kunde anamma av detta "andra" utan att förlora min egen röst.

Lustigt nog har jag känt mig mer som en "utlänning" de år sedan jag flyttade från Göteborg till Herrljunga än de år jag faktiskt spenderade utomlands. Interkulturalitet består inte bara av landsgränser och språk. 8 mil kan vara ett avsevärt kulturellt avstånd.

För min egen del handlar interkulturalitet om min egen vilja att förstå andra, att sträva efter att behålla ett mottagligt sinne för sådant jag inte sett eller förstått tidigare.