Reflektion över workshop

Nämen heeej! Deet var länge sen! Vad gör DU nuförtiden?

Jag undervisar i franska på högskolan.

Jaha? Visste inte att du kunde franska!

Nänä jag snackar bara svenska vettu!

Men blir det inte lite svårt att undervisa i franska då?

Visst inte! Vi har intagningsprov till kursen så det är bara dom som verkligen KAN franska som kommer in.

Men förväntar dom sig inte att få lära sig lite mer franska på kursen?

Hahaha... jo det gör dom...dumma jävlar.... men jag känner att dom verkligen behöver vidga sina vyer lite, traditionell språkundervisning hur jävla kul är det egentligen?

......?

Jag menar är det något ord de känner att dom behöver lära sig så kan dom väl fan googla det eller? Nääe vettu eleverna behöver verkligen bli lite modernare, få en lite öppnare inställning till kommunikation. Det finns ju mååånga andra språk än franska eller hur?...tex teckenspråk o kroppsspråk!!! Jag koncentrerar min undervisning på sånt istället!

Jo...men nu tänkte dom väl kanske bli ännu bättre på just franska....?

Sånna där franska-studenter kan var satan så traditionella skall du veta, hänger upp sig på skit som grammatik o stavning o annan rappakalja som aaaalllla människor vet bara är antikt jävla förtryck.

Men dom vill väl kanske kunna prata med ...andra fransktalande....?

Ja, o då kan dom ju ta till kroppsspråk tex! Då kan dom ju tala med ALLA! Men äärligt talat vad skulle vara så speciellt med franska? Dom har ju snackat på samma tradiga sätt i Frankrike i typ 1000 år nu, är det inte dags att dom kommer på nått nytt istället för att köra den där gamla skiten? Dessutom, har du tänkt på det att de är många fler som talar franska som faktiskt är DÖDA än levande?!?

Jo........men vad har dom här elever tänkt att de skall ha sin franska till då?

Äh dom ska bli lärare hela bunten!

Lärare??? Men då skall väl dom följa en kursplan o läroplan i SIN undervisning sen? Svensk demokrati funkar ju ändå så....vi röstar...vinnande parti genomför sin skolpolitik...tjänstemännen skapar nya dokument som skall förverkliga den...lärare har lön för att utföra planernas intentioner...

Jajaja demokrati o demokrati, jävla tjafs, kursplan o läroplan o fan o hans moster. En massa stelbenta skit-dokument som ingen människa orkar bry sig om. Ärligt talat! Jag VET ju vad eleverna behöver: en MODERNARE syn på kommunikation... så jag gör fanimej som jag vill!

Men klagar inte eleverna?

Johohohahaha, men sån skit lyssnar inte jag på!

Men hur sätter du betyg på dem då....?

Det är en baggis vettu! Jag har en inre dialog som är jävla stark alltså o då känner man ju igen ungar som tänker RÄTT lixom. Men vad gör DU nuförtiden?

....jag hade tänkt gå på högskolan o bli bildlärare.....

Kreativitet

Kreativitet är ett kärt ämne, inte bara för mig.

Ett ämne som fyller hjärtan med allt från lyckorus till bävan. 

Det är underbart att den tiden är SVUNNEN
när min egen kreativitet endast kunde blomma fritt sent på natten, 

när bästa förutsättning var att det var skoldag nästa dag,
när det krävdes mängder av socker..
Mina stigar till kreativitet har med åren blivit väl upptrampade 
och jag känner inte alls samma ångest och förundran 
inför varken ordet eller sinnesstämningen. 
Från att ha varit stramt styrt av förutsättningar och humör 
känns det nu mer som en livshållning.

Jag föredrar beskrivningen att ”Kreativitet är en ny lösning på ett gammalt problem”. 
Det innefattar alla och allt 
och begränsar inte kreativitet 
till något som har bara har med ”konst och skapande verksamhet” att göra.

Till denna läsuppgift har jag valt att bland annat läsa ”Flow, ledarskap och arbetsglädje” av Mihaly Csikszentmihalyi (om någon kan uttala namnet så skulle jag uppskatta att få höra det).

Flow har alltid intresserat mig, 
kanske för att det är i flowupplevelsen som kreativiten är i rörelse,
att det är lixom då "det händer".

I Mihaly C...... bok beskriver en kirurg sitt arbete:
      I god kirurgi är allt man gör väsentligt, varje rörelse är
      utsökt och nödvändig: det är elegant, liten blodförlust
      och ett minimum av trauma... Detta är mycket behagligt,
      i synnerhet när operationslaget samarbetar på ett
      smidigt och effektivt sätt.
Jag känner ofta flow när jag undervisar
och kirurgens beskrivning av en lyckad operation
kunde, med vissa små ändringar, lika gärna vara min beskrivning
av en lyckad lektion.


Det är ju trevligt att jag får uppleva flow under lektionerna
men det är ju av större vikt att mina elever får det
och framför allt att lektionsplaneringen inte lägger hinder för flow.


Mihaly C formulerar det:  
flow uppstår när både utmaningen och skickligheten 
är stora och matchar varandra.
Enligt forskningen:
1. Målsättningarna är tydliga.
2.Feedbacken är omdelbar.
3. En balans mellan möjlighet och skicklighet.
4. Koncentrationen fördjupas.
5. Nuet är det som betyder något.
6. Kontroll är inget problem.
7. Känslan av tid är förändrad.
8. Förlust av egot.

Det känns inte orimligt att jag som lärare 
skall kunna tillhandahålla eller åtminstone möjliggöra
de tre första förutsättningarna.

Interkulturalitet

De fria läsveckorna tilltalar mig mycket och det var spännande att få fördjupa sig lite i sina funderingar runt ämnet, en gång till.

Jag valde att läsa "Profeten" av Kahlil Gibran, kanske framför allt därför att det är ett litterärt och konstnärligt verk som har lyckats med interkulturalitet. Hans skrift har talat till miljontals människor sedan det först utkom 1923. Gibran lyckades (tillsammans med Mary Haskell) att beskriva arabisk kultur på ett språk som västerlandet förstod och plötsligt fanns en röst som talade till de flesta samfund och kulturer, något som förenade mer än det delade.

I yngre dagar spenderade jag närmare 7 år utomlands  och fick då ofta stöta och blöta vad som egentligen var min "svenskhet", vad som var min personlighet och hur "den andra" kulturen egentligen skiljde sig från min uppväxtkultur. Att vara "utlänning" gjorde att mycket av min egen självbild stundtals blev tydligare, men vad var det de andra såg och vad var "sanningen"? Det tvingade mig också att reflektera över hur mycket jag kunde anamma av detta "andra" utan att förlora min egen röst.

Lustigt nog har jag känt mig mer som en "utlänning" de år sedan jag flyttade från Göteborg till Herrljunga än de år jag faktiskt spenderade utomlands. Interkulturalitet består inte bara av landsgränser och språk. 8 mil kan vara ett avsevärt kulturellt avstånd.

För min egen del handlar interkulturalitet om min egen vilja att förstå andra, att sträva efter att behålla ett mottagligt sinne för sådant jag inte sett eller förstått tidigare.

Lärarkvällarna 2010 Direktsändning på webben!

Direktsändning på webben!
Nu har du chansen att följa Elza Dunkels seminarium Sociala medier, nätet, unga och lärande.
Tisdag den 26 oktober med start 18.30. 

Didaktikvecka v 42

Det är helt enkelt UNDERBART att

få möta en pedagog som Lars-Åke Kernell
som är införstådd med skillnaden på läroplan o kursplan
förstår charmen med undervisning i alla dess skiftningar
är förberedd
möter sina elever med respekt
kan bemöta alla sorters resonemang och frågeställningar
lyfter konversationen
ingjuter mod i de yngre adepterna
stärker de äldres insikter
har en avsikt med sina frågeställningar
och baserar sin hållning på ett djupt förankrat credo.

Nu ser jag sannerligen fram emot att vara ute i verkligheten ett tag!

Pecha Kucha v 41

Egentligen hade jag nog mest tänkt lyssna på Dan Åkerlunds, Karlstads Universitet, föreläsning för det är alltid intressant men nu var det många elever som verkar haft tekniska svårigheter så det utvecklade sig till en chat med webkamera på ena sidan.

Det var toppen att få en anledning att prova Second Life. Som Pinxit Artis fick jag uppleva både det ena och det andra med några IRL klasskompisar i Paris. Har inte skrattat så mycket på väldigt länge. Höll på att ramla av stolen ett PAR gånger. Varför har man ens ett First Life?

Pecha Kucha var roligt att prova på. Alltid spännande med en fast presentationsform. Väldigt skoj att få se alla andras arbeten och hur olika man kan förhålla sig till kursplanen. Fredagens diskussion var oxå mycket intressant. Har lagt ut lite länkar under rubriken Tips från Tanten.

Barns bildskapande & Sokrates v 40

Jag möblerar om lite i Susannes fråge-ordning:
På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utvecklingen av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?
Lärandeteorier är basen för mitt förhållningssätt till både min undervisning och mina elever. Även om jag inte är heeelt bokstavstrogen så beskriver June King McFee på det stora hela mina tankar runt barn och även vuxnas bildutveckling. Jag ser ämnet bild som en väg att vässa sin perception, inte bara som förberedelse för att förstå konst eller skapa egen konst, utan för att bättre förstå och rikare uppfatta hela sin omvärld. Det betyder att man genom att träna sin optiska varseblivning kan bli tex en bättre fotbollsspelare, jägare, bilförare men oxå att man kan förstå fler visuella kulturella uttryck, tolka människors kroppsspråk mm. Denna grundtanke ger mig min undervisnings första mål: att få mina elever att SE BÄTTRE!

Hur utvecklas lust att lära i bild? Lust att lära i bild, och i alla andra ämnen, utvecklas och frodas i en strukturerad miljö där det finns möjlighet att lyckas men är tillåtet att misslyckas. Där målet alltid måste vara att uttrycka sig, använda sig av och omskapa sin nyvunna kunskap. Detta ger mig mitt andra mål: att få mina elever att VÅGA tro att de kan och att PROVA.

Vad kan identitetsskapande betyda och hur utvecklas det genom arbete i bild? Personligen tror jag att människan ständigt är sysselsatt med sitt identitetsskapande genom hela livet men att det märks extra tydligt under skolåren :) Paideia schools tre ben beskriver mina tankar : kunskap, färdighet, fördjupad förståelse. Genom att bygga upp uppgifter och lektionsavsnitt så att de ger ökad kunskap, färdighetsträning men alltid avslutas med att man får använda det nyvunna för ett eget uttryck skapar man utrymme för egna tankar vilket i sig är identitetsskapande. Att skapa sin identitet kan bestå av att "misslyckas" med att uttrycka något lika väl som att "lyckas" med att skapa ett uttryck som man sedan inte är nöjd med eller överens med.
Vilket ger mig mitt tredje mål: få mina elever att SKAPA NÅGOT NYTT som INGEN annan gjort och som vi andra har utbyte av.

Sokratiska samtal och Ann S Pihlgren är verkligen en YNNEST och en GUDAGÅVA! Naturligtvis är det alltid spännande att drabbas av rutinerade och engagerade föreläsare och skickliga pedagoger, men att just få det i  ämnet Sokratiska samtal är absolut full pott! Jag har alltid känt att jag har MYCKET KVAR att lära som samtalsledare :) och här har jag nu struktur som jag kan öva mig genom, bygga på och utvecklas med! STORT TACK! När jag lyckats i min första 8:a skall jag fira med champagne :)