torsdag 20 januari 2011

Reflektion över workshop

Nämen heeej! Deet var länge sen! Vad gör DU nuförtiden?
Jag undervisar i franska på högskolan.
Jaha? Visste inte att du kunde franska!
Nänä jag snackar bara svenska vettu!
Men blir det inte lite svårt att undervisa i franska då?
Visst inte! Vi har intagningsprov till kursen så det är bara dom som verkligen KAN franska som kommer in.
Men förväntar dom sig inte att få lära sig lite mer franska på kursen?
Hahaha... jo det gör dom...dumma jävlar.... men jag känner att dom verkligen behöver vidga sina vyer lite, traditionell språkundervisning hur jävla kul är det egentligen?
......?
Jag menar är det något ord de känner att dom behöver lära sig så kan dom väl fan googla det eller? Nääe vettu eleverna behöver verkligen bli lite modernare, få en lite öppnare inställning till kommunikation. Det finns ju mååånga andra språk än franska eller hur?...tex teckenspråk o kroppsspråk!!! Jag koncentrerar min undervisning på sånt istället!
Jo...men nu tänkte dom väl kanske bli ännu bättre på just franska....?
Sånna där franska-studenter kan var satan så traditionella skall du veta, hänger upp sig på skit som grammatik o stavning o annan rappakalja som aaaalllla människor vet bara är antikt jävla förtryck.
Men dom vill väl kanske kunna prata med ...andra fransktalande....?
Ja, o då kan dom ju ta till kroppsspråk tex! Då kan dom ju tala med ALLA! Men äärligt talat vad skulle vara så speciellt med franska? Dom har ju snackat på samma tradiga sätt i Frankrike i typ 1000 år nu, är det inte dags att dom kommer på nått nytt istället för att köra den där gamla skiten? Dessutom, har du tänkt på det att de är många fler som talar franska som faktiskt är DÖDA än levande?!?
Jo........men vad har dom här elever tänkt att de skall ha sin franska till då?
Äh dom ska bli lärare hela bunten!
Lärare??? Men då skall väl dom följa en kursplan o läroplan i SIN undervisning sen? Svensk demokrati funkar ju ändå så....vi röstar...vinnande parti genomför sin skolpolitik...tjänstemännen skapar nya dokument som skall förverkliga den...lärare har lön för att utföra planernas intentioner...
Jajaja demokrati o demokrati, jävla tjafs, kursplan o läroplan o fan o hans moster. En massa stelbenta skit-dokument som ingen människa orkar bry sig om. Ärligt talat! Jag VET ju vad eleverna behöver: en MODERNARE syn på kommunikation... så jag gör fanimej som jag vill!
Men klagar inte eleverna?
Johohohahaha, men sån skit lyssnar inte jag på!
Men hur sätter du betyg på dem då....?
Det är en baggis vettu! Jag har en inre dialog som är jävla stark alltså o då känner man ju igen ungar som tänker RÄTT lixom. Men vad gör DU nuförtiden?
....jag hade tänkt gå på högskolan o bli bildlärare.....

10 kommentarer:

  1. Ett gott skratt förlänger livet sägs det! Efter att ha läst detta så... ops nu blir jag gammal!

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Det kan vara bra att lära sig skillnaden mellan satir och personangrepp.

    SvaraRadera
  5. Detta var det värsta personangrepp jag har läst i detta sammanhang. Ett sådant uttalande hör inte hemma varken i detta eller andra sammanhang. Om man vill framföra kritik på en text får man hålla sig till texten Ellen, detta är oförskämt! Att reagera på upplevelser och inte på personer har varit ett rättesnöre genom hela terminen. En ursäkt är på sin plats!

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Hahaha. Ojojoj, man ska ju inte skratta åt andras olycka, men internetbråk är ganska roligt.

    Jo det är det.

    Och troligtvis jävligt laddat också i och med att det är offentligt. Samma offentlighet som potentiella arbetsgivare rör sig i.

    Jag vet inte säkert, det vet jag aldrig, och det känns lite löjligt om så är fallet, men jag tror jag hade tagit illa upp om jag hade fått negativ kritik publicerad rakt på min blogg. Jag vet inte var gränsen går riktigt, men det känns som att offentligheten är fel forum för munhuggande.

    Jag tycker att formen satir ursäktar allt. Verkligen allt.

    Personligen tycker jag, och MÅNGA med mig, att man får skämta om allt. Framförallt om arga människor. MÅNGA med mig tycker att man till och med får vara lite elak/sarkastisk/satirisk mot arga människor. Andra menar, och MÅNGA med dem, att man till och med, tro't eller ej, får håna och förlöjliga arga människor genom härmande, tramsande och andra barnsligheter.

    Jag menar hur kul är allvar? Jag menar allvar, hur kul är det? MÅNGA med mig har sett hur allvar förstört människors liv. För mig, och MÅNGA med mig var allvar en flykt från verkligheten.

    Idag lever jag, och MÅNGA med mig, som nykter allvarist.

    Skämt åsido. Jag skämta. Jag skulle aldrig åsidosätta mitt skämtande.

    Och som min gamle vän Gärt Z Norström sade en gång för tysen år sedan; "Hörru Bengan. Be aldrig om ursäkt."

    OK? Förlåt,. men jag har slut på ursäkter Ellen. Elleh?

    Samtidigt är satir en provokation. Den som är med i leken får leken tåla. Den som tål mest sätter smärttröskeln för alla deltagare. Vad händer om man inte tål leken? Kan man dra sig ur eller pågår leken tills någon blir knockad?

    Kraften i provokationen kanske ligger i att den manar till aktion. Kanske behöver den provocerade möjlighet att reagera och en plats att avreagera sig.

    I online-sammanhang innebär detta bekvämt nog att man inte ens behöver resa på sig. Man kan till och med luta sig tillbaka. Det är bara att blunda och låta vreden flyta genom fingrarna som porlande vårbäckar ner i tangentbordet och vidare ut i rymden.

    Är det bättre att mejla en arg kommentar än att publicera den offentligt? Kanske vill man i stridens hätta till och med skada provokatören. Offentlig förnedring ligger nära till hands och är dessutom jävligt effektivt.

    Glöm bara inte bort vilka som står i främsta ledet för att förbjuda provocerande konst.

    Anna, jag betraktar din lyrik som konst. Och som bekant ligger sanningen i betraktarens öga. Ergo har jag rätt.

    Fortsätt skriva elakt. Fortsätt sparka uppåt.
    Låt dig aldrig kuvas. Sparka med gott uppsåt.

    Vem fick sista ordet nu rå suckers?
    Jo en tramsig jävla fredagsfilosof!

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Formuleringen "Jag och många med mig" är en formulering som verkligen avslöjar en.ypperligt dålig argumentation. Det är en formulering som bara existerar i dåliga insändare i lokaltidningar, där formuleringen lämnats kvar bara för att skänka autencitet åt hur "pöbeln sitter i stugorna och tycker". Den väger lika tungt som argumentet "Mörkertalet är stort". Det är en spännande tid vi lever i. Det skrivna ordet finns på så många sätt omkring oss och vi förväntas behärska det trots att ingen sedan ungefär 1980 ens har behövt skaffa sig en effektiv handstil.

    SvaraRadera